"Det är ju som Pokèmon"
Detta inlägg kommer att handla om Naruto, NEEEEEEJ! Eller?
Jag personligen har aldrig haft en bra relation till anime eller naruto överhuvudtaget, jag har likt många andra ovetande i början tyckt att det var töntigt, larvigt och "som Pokémon". Idag så är det en av, kanske den bästa, serien jag någonsin sett. Fördomar är öerhört vanliga i dagens samhälle, animen blir tyvärr väldigt drabbad av detta. Jag som faktiskt, har sett alla avsnitten so far, kan dock säga en sak som film och serie-älskare, Naruto och Naruto Shippuden (uppföljaren) är ett genialiskt drag.
Eftersom seren har över 300 avsnitt (20 minuter långa) så får man en ingående karaktärsbeskrivning av nästintill alla karaktärer. Japanerna har även en känsla för att beröra, de scener då någon avlider eller skadas i serien så lägger de fokus på fin musik, miljöförändringar och "the fighting spirit", dvs, ge aldrig upp. Maralen är viktig i Naruto, det finns många visdomsord från serien som jag faktiskt använder mig själv av i vardagen.
Varför ska man titta på det då, varför ska man "slösa tid", varför inte? Varför titta på Gossip Girl, Big Brother eller True blood? Nej man behöver inte titta, men då ska man inte heller dra ned serien i smutsen, för jag har minst 4 vänner som har hatat Naruto minst lika mycket som er (finns såklart många som älskar det med), men de började att titta med mig och nu har det sett alla avsnitten.
serien handlar om orättvisor och ensamhet, övervinna sina brister och växa upp, något som alla kan identifiera sig med.
Jag tittade första gången och tyckte som sagt att det var skit, jag såg fem avsnitt och sen fem till, sen blev det uppenbart för mig, denna serie är något speciellt, det säger jag inte som en stor beundrare av serien, utan som filmälskare.
